De första trevande stegen

Helgen har tillbringats sysselsatt med två aktiviteter; tittandes på film och TV i mitt sovrum på hotellet ätandes godis (ajaj, det händer varje gång jag är ensam) samt vandrandes mållöst i Uppsala. Jag tänkte inte dröja särskilt länge vid beskrivningar av filmerna eller tv-programmet jag sett (men jag kan meddela att 27 Dresses fullkomligt fyllde mitt behov av en sötsliskig och smårolig feel good-film och att ständiga OS-sändningar var till stor hjälp) utan istället berätta om mina första intryck av Uppsala, denna påstådda rättmätiga konkurrent till Lund.

Staden bjuder på ett stort utbud av butiker och mysiga caféer och mat-ställen men utan att inge känslan av att det är en storstad jag befinner mig i. (Att staden är Sveriges fjärde största efter de tre solklara på pallen får jag nog erkänna att jag inte tidigare var medveten om.) Hotellet ligger centralt och ett stenkast bort rinner den mysiga Fyrisån som kan korsas på en av otaliga små och arkitektoniskt vitt skilda broar. Längs denna å lär det bli en och annan ljuvlig höstpromenad!

Jag har förstått att det inte bara är hotellet där jag för tillfället bor och arbetar (First Hotel Linné) som inspirerats av stadens stolthet Herr Linné. Hotellet ligger bredvid Linné-trädgården och på gågatan strax intill finns inte bara en verksamhet döpt efter världskändisen, utan fyra (varav två som heter Café Linné i olika varianter).

Fortsättning på mina äventyr i Uppsala följer! Jag trivs med att vandra runt i en ny stad, gärna komma lite vilse, för att på så sätt lära känna den. Men det kanske dröjer till nästa vandring då jag har de senaste dagarna har känt mig lite krasslig och kanske får ta och vila i någon dag.

There's a new moose in town!

Det var länge sedan jag skrev. Jag vet detta. Visst, tid är ett relativt och subjektivt begrepp, men jag anser själv att det var allt för länge sedan jag skrev.

Vid de sista tillfällena var jag mitt uppe i slutstriden på min universitetsutbildning (jag är noga med att nämnda prefixet universitets- då jag gärna framhäver att lärandet är livslångt och ospecificerat rumsligt och tidsmässigt) samt djupt insyltad i en snarig och stundtals oändligt demoraliserande jobbsökarprocess. Sedan dess har en rad väsentliga händelser skett. Jag ämnar nu redogöra för ett axplock av dessa. En Best Of Summer 2008 skulle man kunna kalla den.

• Jag tog min examen i Service Management i början av juni. Efter att ha producerat magisteruppsatsen Resandets miljöpåverkan - ett etiskt dilemma tillsammans med de fantastiska medskribenterna M och U fick vi inte bara högsta betyg utan blev dessutom tilldelade ett stipendium för bästa magisteruppsats inom turismområdet. Döm om vår tillfredsställelse efter allt slit och alla invecklade och utvecklande tankebanor! Framgången firades tillsammans med gästande föräldrar, den fantastiske pojkvännen samt dennes mor och mormor.
  
  
• Nyss nämnda dag kunde avnjutas med största inlevelse och avslappnade axlar, då det några dagar tidigare hade kommit till min vetskap att jag blivit utvald till en av fyra Management Trainees för First Hotels, ett jobb jag med stor möda sökt, hoppats på men inte riktigt vågat tro skulle bli mitt. Lyckan var total och nästan overklig efter alla mödosamma försök till att skaffa mig ett jobb, vilket jobb som helst... Att det skulle bli detta kändes nästan för bra för att vara sant. En start i augusti innebar dessutom att jag skulle ha ett ledigt sommarlov, något jag inte haft sedan jag var femton…
  
  
• ... vilket skrämde mig så till den milda grad att jag valda att tacka ja till ännu en sommar som språkreseledare för ett gäng glada femtonåringar. Årets tur gick till Malta, där jag glatt kunde konstatera att det inte var så mycket olovlig alkoholförtäring som det ryktas om och kunde därför med rätta njuta av öns vackra stränder, varma bad och omättliga solstråleutbud.
  
  
• Efter att ha säkrat sommarens solbränna (den första på flera år, eftersom jag räds solens farliga effekter) återvände jag hem till Sverige och till S som under min frånvaro tagit sig ett arbete i sin hemstad. Därför tillbringade jag stor del av sommaren där…
  
  
• ... förutom några vändor i min egen hemstad, varav en för att begrava min djupt älskade och beundrade mormor som gått bort under min utlandsvistelse. Hon levde nittiotre och ett halvt väl levda och välfyllda år och vi var alla överens om att hon gjort det på bästa möjliga sätt. Det var en tung dag men en ljus ceremoni.
  
  
• Efter att ha bevittnad den efterlängtade och fantastiskt kära stund då min fina vän F lovade att älska sin V i nöd och lust (och vice versa och så vidare) agerade jag toastmadame på desammes bröllopsfest, till vad som verkade vara framgång. Det blev en hejdundrande tillställning och den goda maten och drycken flödade. Jag uppmärksammade (och lade på minnet) att det sannerligen är skillnad på [bra] vin och [billigt] vin… Jag hade under middagen äran att få sitta mellan två härliga äldre (och kanske därför) gentlemannamässiga bordsherrar, varav den ena är farfar till världens mest kände golfspelares svenska hustru (utan att nämnda några namn…).
  
  
• Den senaste händelsen var att jag lämnade Skåne och for till Oslo för att starta min nya karriär. Med väskan packad full av förnuftiga skjortor, skor med blygsamma klackar, svarta business woman-byxor och ett anställningskontrakt med First Hotels logga och min namnteckning (som för att bevisa för mig själv vad som gäller) anlände jag och strålade samman med mina trainee-kollegor F och H, två mycket kompetenta, spännande och trevliga nya vänner. Vi fick träffa diverse viktiga personer, lyssna på spännande föreläsningar (vilka hölls på en fantastiskt prestigelös och diskussionsuppmuntande nivå), lära oss en hel del om oss själva (genom ett personlighetstest som jag förhoppningsvis får tillfälle att återkomma till här i bloggen) och vår blivande roll som ledare. Under det kommande året skall vi på en rad olika hotell få arbeta inom alla olika avdelningar, från städ till revenue management. Förstnämnda avdelning har jag börjat på idag. Jag är mör, minst sagt. De kommande veckorna kommer att ge mig massor av nya insikter, lärdomar och kunskaper, det är jag övertygad om. I can’t wait!
  

Som avskedspresent fick jag av S en mjukis-älg. Han är inte på något sätt ett substitut för den numera världsberömda MyMo, utan skall agera Ställföreträdande Kram när S befinner sig i den belgiska huvudstaden och jag på ett hotell annorstädes. Så när jag nu sitter här i min gigantiska lägenhet ovanpå min arbetsplats i min nya (om än tillfälliga) hemstad Uppsala så sitter Älgen bredvid mig och ger sitt kramvänliga stöd. There’s a new moose in town.