Det har i dagarna bytts år, det byts i dagarna termin, det byts efter kommande termin sysselsättning. I denna bytenas tid vill jag sammanfatta det händelserika, underhållande, jobbiga och spännande 2007.
I samband med det årliga nyårsskiftet går mina (och förmodligen gemene mans) tankar alltid till allt som kan hinna hända inom loppet av ett år och hur livet såg ut ett år tidigare.
År 2007 inleddes med att jag återvände till Kanada. Få ord har nog använts så flitigt av mig under det gångna året som just Kanada. Jag har gång på gång refererat tillbaka till detta förlovade land, och för detta ber jag drabbade om ursäkt med samma ärlighet som jag berättar att jag inte skäms för att ha gjort så. Kanada var nämligen ett slags milstolpe i mitt liv. Det var en efterlängtad upplevelse (att inträda rollen som utbytesstudent), en personlig utveckling (att klara mig på egen hand i ett gäng nya kontexter), en berikare (nyförvärvandet av bekantskaper och för-livet-vänskaper) och en resa (i sin bokstavliga och symboliska bemärkelse). Det överväldigande inom ämnet anskaffningen av vänner under året i Kanada är dock det antal personer som kom mig nära och var av stor vikt för mitt välmående och mina framgångsrika upplevelser under året. Man tror förvisso oftast att det skall bli en självklarhet att hålla tät kontakt och att ses inom en översiktlig framtid trots efter hemkomst oöverskådliga geografiska avstånd, och man vet förvisso undermedvetet att detta inte kommer att ske, men det är en så fin sak att drömma om då man skiljs åt efter en intensiv tid tillsammans.
Jag hade innan avresa från Kanada en bra plan för resterande delar av året. Jag skulle söka jobb, få jobb och arbeta ihop ett fint litet kapital inför färdigställandet av min magisterexamen. Men om det är något jag lärt mig av nyss nämnda årliga funderingar så är det att man aldrig vet hur livet kommer att se ut ett år från nu och att planer ofta får revideras.
Efter hemkomst från den nordamerikanska kontinenten stod dock jag inför ett antal prövningar och beslutssituationer. Jag var både bostads-, inkomst- och sysslolös. Äntra föräldrarna. Vilka fantastiska skapelser! Trots sina egna mycket hårda prövningar tog de emot med öppna armar och öppna hem. Situation nummer ett löst. Efter ett femtiotal misslyckade jobbsökningar öppnade jag ögonen för en ny möjlighet; jag ansökte till en sommarkurs på högskolan i min hemstad. Detta visade sig vara ett klokt val, åtminstone i välmåendeavseende. Efter den långa och mycket demoraliserande jobbsökarprocessen blev detta ett lyckat avbrott. Jag läste, umgicks med nyfunna vänner och lärde känna min hemstad i en ny kontext.
Så kom midsommar. Jösses, halva året redan avklarat! Ni som känner mig (alternativt har läst denna blogg sedan en längre tid) känner till min ambivalenta inställning till högtiderna midsommar och nyår. Årets sommarhögtid blev dock en oväntad och ny upplevelse utöver det vanliga. Min bäste vän gifte sig och förärade mig uppdraget som toast madame. Det var en både rörande, nervös och rolig tillställning för min del. Bruden var vacker som den soligaste sommardag och festen var varm och underhållande.
Kort därefter fick jag äntligen arbeta lite under detta mitt minst arbetstäta sommarlov sedan nionde klass. Arbetslösheten var dock inte på något sätt så behaglig som man kan tänka, utan jag kan så här i retrospektiv konstatera att jag mådde tämligen dåligt under en stor del av sommaren på grund av just denna. Den arbetsinsats som dock krävdes av mig visade sig bli både oerhört tung och utomordentligt rolig och givande. Jag arbetade min första (av kanske fler kommande?) period som språkreseledare. En resa som gick till både Paris, södra England samt London. Sällan skådade mängder regn föll som bekant över Storbritannien denna sommar, men vi på sydkusten skonades tack och lov.
Vid hemkomst möttes jag av en ny beslutssituation. Vad skulle bli min sysselsättning under den hastigt påträngande hösten. Jobbsökandet hade ju gått åt skogen och det verkade inte ljusna. Då påmindes jag av ett neddimpande brev om att jag tidigt på våren hade sökt (som ett slags back-up-plan) en plats på Franska Grundkurs i Lund. Detta tedde sig plötsligt mer och mer intressant och efter en kort tids velande fattades beslutet att flytta åter till Skåne men att denna gång passera Helsingborg och fortsätta till Lund. Sagt och gjort. Bostadssituationen var hopplös för att inte säga lätt djävulsk. Efter mycket om och men flyttade jag in i ett rum i en makalös våning till bostad som inneboende. Jag trivdes med allt utom hyran och efter en förvisso mycket härlig månad i studentstaden tog jag mitt pick och pack upp till det kära gamla Bryggaregatans Studenthem i sundets pärla. Saknar Lund, men har en känsla av att det kanske kan bli en återflytt efter studiernas kompletterande. Hur som haver, terminen med franskstudier blev en riktig fullträff. Jag introducerades via kursens deltagarlista för de fyra personer som skulle komma att utgöra ett riktigt toppengäng.
Under 2007 har efterlängtade äventyr duggat tätt. Jag har sett efterlängtade uppträdanden av favoritartiser, jag har gjort min ofantligt efterlängtade premiär som publik på Londons musikalscen, jag har äntligen åkt skidor i Klippiga Bergen, jag har guidat trettioen ungdomar på Paris gator (kanske inte så efterlängtat, men självförtroendestärkande!)… detta är bara ett axplock.
Det är med enormt stor nyfikenhet och spänning som jag ser fram emot ett motsvarande 2008. Jag skall luta mig tillbaka och låta livet ta med mig på resan. Och en sak kan jag redan konstatera; året har börjat makalöst bra!
---
There will be an english version as soon as I can find the time and energy to produce it in the midst of exams and essays. I am sorry for the curiosity this may create concerning the contents of the above... ;)
15 januari 2008
Tjugohundrasju. Tjugohundraåtta…
06 januari 2008
Understolen / The Wonder Chair
Idag upplevde jag på min arbetsplats en alldeles makalös njutning. Jag talar om den som uppstår vid användandet av massagestolen Någontingfantastiskt. (Nej, så heter den inte men jag vet inte dess riktiga namn.) Vi har på kulturhuset fått äran att vara värdar åt en massagestol som tillägnas personalens välmående. Jag satt i den i knappt tre minuter men njutningen var total. Maken till äkthetskänsla! Sällan skådad!
Stolen är konstruerad som en avgjuten form av en människokropp och det kändes som om de i smyg använt mig som modell ty passformen var imponerande. Då jag tryckte på startknappen började allehanda punkter på min rygg, nacke och på mina ben att masseras med något slags små inbyggda robotarmar som så ofantligt mycket kändes som människokänder. Det var nästan läskigt... Men åh så behagligt! Då robotarmarna inuti stolsryggen nådde mina axlar upplevde jag nästan för en stund att jag deltog i någon typ av alienfilm där en läskig typ smyger sig på bakifrån och lägger en hand på axeln... Det må låta fruktansvärt, men jag vet inget annat sätt att beskriva känslan på. Denna upplevelse var hur som haver mycket angenäm och känslan var så nära en live-massage man kan komma. Har jag någonsin råd att köpa en sådan makapär kommer jag utan tvekan att göra så. Att ha en automatisk massör väntandes hemma vore som en dröm. Nu menar jag inte att jag skulle kunna tänka mig att helt avstå mänsklig fysisk kontakt men i det fall jag befinner mig mol allena i Sibirien eller på motsvarande öde plats skulle jag vara mycket nöjd med ovan nämnda stol som sällskap.
---
Today I had the most amazing experience at my workplace. I'm talking about the pleasure of a ceratin massage chair (of which I can not remember the name). At the cultural centre where I work we have the honour of hosting this chair in one of our break rooms for the well-being of the centre's staff. I sat in the chair for no longer than three or so minutes and the pleasure was unbelievable. The authenticity feeling was unreal!
The chair is constructed as a mould of the human body and it seemed they had secretly used me as their model because the fit was impressive. When I pressed the start button all kinds of little robot arms started moving inside the chair and massaging all the way from my legs to my neck. They felt so much like actual human hands, it was almost frightening... But oh so comfortable! As the little robot arms reached my shoulders the sensation was close to that which I can imagine people in alien movies have when an alien creeps up from behind and slowly puts a hand on the unknowing person's shoulder... It may sound like a terrible experience but I have to say that strangely enough I really enjoyed it. The over-all experience was so close to an actual live massage as you can get, and in the case I ever have enough money to buy a chair of this kind I will not hesitate one bit. To have an automatic masseuse waiting for me at home would be like a dream. I'm not saying I would want to completely abstain from human physical contact but in case I ever find myself all alone in Siberia (or elsewhere of that remote deserted type) I would consider myself lucky to have said chair for company.
Stolen är konstruerad som en avgjuten form av en människokropp och det kändes som om de i smyg använt mig som modell ty passformen var imponerande. Då jag tryckte på startknappen började allehanda punkter på min rygg, nacke och på mina ben att masseras med något slags små inbyggda robotarmar som så ofantligt mycket kändes som människokänder. Det var nästan läskigt... Men åh så behagligt! Då robotarmarna inuti stolsryggen nådde mina axlar upplevde jag nästan för en stund att jag deltog i någon typ av alienfilm där en läskig typ smyger sig på bakifrån och lägger en hand på axeln... Det må låta fruktansvärt, men jag vet inget annat sätt att beskriva känslan på. Denna upplevelse var hur som haver mycket angenäm och känslan var så nära en live-massage man kan komma. Har jag någonsin råd att köpa en sådan makapär kommer jag utan tvekan att göra så. Att ha en automatisk massör väntandes hemma vore som en dröm. Nu menar jag inte att jag skulle kunna tänka mig att helt avstå mänsklig fysisk kontakt men i det fall jag befinner mig mol allena i Sibirien eller på motsvarande öde plats skulle jag vara mycket nöjd med ovan nämnda stol som sällskap.
---
Today I had the most amazing experience at my workplace. I'm talking about the pleasure of a ceratin massage chair (of which I can not remember the name). At the cultural centre where I work we have the honour of hosting this chair in one of our break rooms for the well-being of the centre's staff. I sat in the chair for no longer than three or so minutes and the pleasure was unbelievable. The authenticity feeling was unreal!
The chair is constructed as a mould of the human body and it seemed they had secretly used me as their model because the fit was impressive. When I pressed the start button all kinds of little robot arms started moving inside the chair and massaging all the way from my legs to my neck. They felt so much like actual human hands, it was almost frightening... But oh so comfortable! As the little robot arms reached my shoulders the sensation was close to that which I can imagine people in alien movies have when an alien creeps up from behind and slowly puts a hand on the unknowing person's shoulder... It may sound like a terrible experience but I have to say that strangely enough I really enjoyed it. The over-all experience was so close to an actual live massage as you can get, and in the case I ever have enough money to buy a chair of this kind I will not hesitate one bit. To have an automatic masseuse waiting for me at home would be like a dream. I'm not saying I would want to completely abstain from human physical contact but in case I ever find myself all alone in Siberia (or elsewhere of that remote deserted type) I would consider myself lucky to have said chair for company.
01 januari 2008
2007 är nu ett minne blott / 2007 is now a number on Memory Lane
Så har 2007 blivit det forna året och 2008 det som hädanefter gäller. Nu kan de klassiska skämten om vad som i år gavs och mottogs i julklapp frodas och nyårslöften kan börja gälla och sedan obönhörligen brytas.
Vad gäller nyårsafton som högtid så är den inte min favorit av sådana. Jag kan anse att det är en trevlig högtid då den firas i en trevlig miljö med nära och kära, och visst kan jag tycka om att få klä mig i vackra kläder och dekorera mig och min omgivning med allt glitter i Götaland. Dock tar jag direkt avstånd från den hets och hausse som ofta uppstår redan i tidig november kring hur det nya året skall välkomnas och med vem det skall firas. Jag brukar försöka vara med någon eller några jag tycker mycket om och då spelar det inte så stor roll vad som görs eller var vi är. En god middag är ju förstås aldrig att förakta och det är nog den mest uppskattade sysselsättningen för min del. Själva tolvslaget är nog egentligen det jag har störst invändningar mot då det oftast lindas in i en timmes stress, försvunna skor och halsdukar, fyverkerinoja, diskussioner (och i vissa fall till och med gräl) beträffande det aktuella korrekta klockslaget samt frusna champagneskålande händer. Men visst, någonstans i denna hets finns ju också en charm. Det är så nyår ser ut här i Sverige. Och något slags Disneyland-liknande kulissarrangerat nyårsfirande skulle jag minsann heller inte vilja uppleva. Så jag tackar för mig vad gäller gnäll över den nyss gånga högtiden och blickar framåt. Ett nytt år har inletts. Jag ser med spänning fram emot fortsättningen. Allt är i sin ordning. God fortsättning kära läsare!
---
And so 2007 is the past year and 2008 is the current. The classic jokes about what was given and received at this year’s Christmas celebrations can begin once again (is this a universal joke? C/J9?) and new years resolutions can be formed and inevitably be broken.
As for the holiday that is New Years Eve, it is not my favourite. While I do think it is a quite nice holiday when celebrated with people whose company I enjoy and while I do enjoy the occasional dress-up game in all-the-tinsel-you-can-wear style, I can’t stand the inevitable pressure of who’s doing what for new years and where and why and with whom. When spent with a bunch of people I like it doesn’t matter what I do or where I am, so that’s what I usually try to do. A nice dinner is obviously never to be underestimated and it is probably the most appreciated event for a new years eve for me. The actual strike of midnight is the part of the new years celebration that bothers me the most. The whole thing with an hour of stress, lost shoes and mittens, fireworks paranoia, discussions (which often turn into full on rows) about what the correct time is and freezing champagne cheers. But then again, somewhere in this stress and mess there is a certain charm. This is what new years is like in Sweden. I have to just accept it. And anyway, I wouldn’t want to have some kind of staged Disneyland arrangement for new years. So, I let go of the nagging about the recently passed holiday and I look to the future. A new year has just begun. With excitement I look forward to the continuation. All is in order. Happy continuation, dear reader(s)!
Vad gäller nyårsafton som högtid så är den inte min favorit av sådana. Jag kan anse att det är en trevlig högtid då den firas i en trevlig miljö med nära och kära, och visst kan jag tycka om att få klä mig i vackra kläder och dekorera mig och min omgivning med allt glitter i Götaland. Dock tar jag direkt avstånd från den hets och hausse som ofta uppstår redan i tidig november kring hur det nya året skall välkomnas och med vem det skall firas. Jag brukar försöka vara med någon eller några jag tycker mycket om och då spelar det inte så stor roll vad som görs eller var vi är. En god middag är ju förstås aldrig att förakta och det är nog den mest uppskattade sysselsättningen för min del. Själva tolvslaget är nog egentligen det jag har störst invändningar mot då det oftast lindas in i en timmes stress, försvunna skor och halsdukar, fyverkerinoja, diskussioner (och i vissa fall till och med gräl) beträffande det aktuella korrekta klockslaget samt frusna champagneskålande händer. Men visst, någonstans i denna hets finns ju också en charm. Det är så nyår ser ut här i Sverige. Och något slags Disneyland-liknande kulissarrangerat nyårsfirande skulle jag minsann heller inte vilja uppleva. Så jag tackar för mig vad gäller gnäll över den nyss gånga högtiden och blickar framåt. Ett nytt år har inletts. Jag ser med spänning fram emot fortsättningen. Allt är i sin ordning. God fortsättning kära läsare!
---
And so 2007 is the past year and 2008 is the current. The classic jokes about what was given and received at this year’s Christmas celebrations can begin once again (is this a universal joke? C/J9?) and new years resolutions can be formed and inevitably be broken.
As for the holiday that is New Years Eve, it is not my favourite. While I do think it is a quite nice holiday when celebrated with people whose company I enjoy and while I do enjoy the occasional dress-up game in all-the-tinsel-you-can-wear style, I can’t stand the inevitable pressure of who’s doing what for new years and where and why and with whom. When spent with a bunch of people I like it doesn’t matter what I do or where I am, so that’s what I usually try to do. A nice dinner is obviously never to be underestimated and it is probably the most appreciated event for a new years eve for me. The actual strike of midnight is the part of the new years celebration that bothers me the most. The whole thing with an hour of stress, lost shoes and mittens, fireworks paranoia, discussions (which often turn into full on rows) about what the correct time is and freezing champagne cheers. But then again, somewhere in this stress and mess there is a certain charm. This is what new years is like in Sweden. I have to just accept it. And anyway, I wouldn’t want to have some kind of staged Disneyland arrangement for new years. So, I let go of the nagging about the recently passed holiday and I look to the future. A new year has just begun. With excitement I look forward to the continuation. All is in order. Happy continuation, dear reader(s)!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
