Tjugohundrasju. Tjugohundraåtta…

Det har i dagarna bytts år, det byts i dagarna termin, det byts efter kommande termin sysselsättning. I denna bytenas tid vill jag sammanfatta det händelserika, underhållande, jobbiga och spännande 2007.

I samband med det årliga nyårsskiftet går mina (och förmodligen gemene mans) tankar alltid till allt som kan hinna hända inom loppet av ett år och hur livet såg ut ett år tidigare.

År 2007 inleddes med att jag återvände till Kanada. Få ord har nog använts så flitigt av mig under det gångna året som just Kanada. Jag har gång på gång refererat tillbaka till detta förlovade land, och för detta ber jag drabbade om ursäkt med samma ärlighet som jag berättar att jag inte skäms för att ha gjort så. Kanada var nämligen ett slags milstolpe i mitt liv. Det var en efterlängtad upplevelse (att inträda rollen som utbytesstudent), en personlig utveckling (att klara mig på egen hand i ett gäng nya kontexter), en berikare (nyförvärvandet av bekantskaper och för-livet-vänskaper) och en resa (i sin bokstavliga och symboliska bemärkelse). Det överväldigande inom ämnet anskaffningen av vänner under året i Kanada är dock det antal personer som kom mig nära och var av stor vikt för mitt välmående och mina framgångsrika upplevelser under året. Man tror förvisso oftast att det skall bli en självklarhet att hålla tät kontakt och att ses inom en översiktlig framtid trots efter hemkomst oöverskådliga geografiska avstånd, och man vet förvisso undermedvetet att detta inte kommer att ske, men det är en så fin sak att drömma om då man skiljs åt efter en intensiv tid tillsammans.

Jag hade innan avresa från Kanada en bra plan för resterande delar av året. Jag skulle söka jobb, få jobb och arbeta ihop ett fint litet kapital inför färdigställandet av min magisterexamen. Men om det är något jag lärt mig av nyss nämnda årliga funderingar så är det att man aldrig vet hur livet kommer att se ut ett år från nu och att planer ofta får revideras.

Efter hemkomst från den nordamerikanska kontinenten stod dock jag inför ett antal prövningar och beslutssituationer. Jag var både bostads-, inkomst- och sysslolös. Äntra föräldrarna. Vilka fantastiska skapelser! Trots sina egna mycket hårda prövningar tog de emot med öppna armar och öppna hem. Situation nummer ett löst. Efter ett femtiotal misslyckade jobbsökningar öppnade jag ögonen för en ny möjlighet; jag ansökte till en sommarkurs på högskolan i min hemstad. Detta visade sig vara ett klokt val, åtminstone i välmåendeavseende. Efter den långa och mycket demoraliserande jobbsökarprocessen blev detta ett lyckat avbrott. Jag läste, umgicks med nyfunna vänner och lärde känna min hemstad i en ny kontext.

Så kom midsommar. Jösses, halva året redan avklarat! Ni som känner mig (alternativt har läst denna blogg sedan en längre tid) känner till min ambivalenta inställning till högtiderna midsommar och nyår. Årets sommarhögtid blev dock en oväntad och ny upplevelse utöver det vanliga. Min bäste vän gifte sig och förärade mig uppdraget som toast madame. Det var en både rörande, nervös och rolig tillställning för min del. Bruden var vacker som den soligaste sommardag och festen var varm och underhållande.

Kort därefter fick jag äntligen arbeta lite under detta mitt minst arbetstäta sommarlov sedan nionde klass. Arbetslösheten var dock inte på något sätt så behaglig som man kan tänka, utan jag kan så här i retrospektiv konstatera att jag mådde tämligen dåligt under en stor del av sommaren på grund av just denna. Den arbetsinsats som dock krävdes av mig visade sig bli både oerhört tung och utomordentligt rolig och givande. Jag arbetade min första (av kanske fler kommande?) period som språkreseledare. En resa som gick till både Paris, södra England samt London. Sällan skådade mängder regn föll som bekant över Storbritannien denna sommar, men vi på sydkusten skonades tack och lov.

Vid hemkomst möttes jag av en ny beslutssituation. Vad skulle bli min sysselsättning under den hastigt påträngande hösten. Jobbsökandet hade ju gått åt skogen och det verkade inte ljusna. Då påmindes jag av ett neddimpande brev om att jag tidigt på våren hade sökt (som ett slags back-up-plan) en plats på Franska Grundkurs i Lund. Detta tedde sig plötsligt mer och mer intressant och efter en kort tids velande fattades beslutet att flytta åter till Skåne men att denna gång passera Helsingborg och fortsätta till Lund. Sagt och gjort. Bostadssituationen var hopplös för att inte säga lätt djävulsk. Efter mycket om och men flyttade jag in i ett rum i en makalös våning till bostad som inneboende. Jag trivdes med allt utom hyran och efter en förvisso mycket härlig månad i studentstaden tog jag mitt pick och pack upp till det kära gamla Bryggaregatans Studenthem i sundets pärla. Saknar Lund, men har en känsla av att det kanske kan bli en återflytt efter studiernas kompletterande. Hur som haver, terminen med franskstudier blev en riktig fullträff. Jag introducerades via kursens deltagarlista för de fyra personer som skulle komma att utgöra ett riktigt toppengäng.

Under 2007 har efterlängtade äventyr duggat tätt. Jag har sett efterlängtade uppträdanden av favoritartiser, jag har gjort min ofantligt efterlängtade premiär som publik på Londons musikalscen, jag har äntligen åkt skidor i Klippiga Bergen, jag har guidat trettioen ungdomar på Paris gator (kanske inte så efterlängtat, men självförtroendestärkande!)… detta är bara ett axplock.

Det är med enormt stor nyfikenhet och spänning som jag ser fram emot ett motsvarande 2008. Jag skall luta mig tillbaka och låta livet ta med mig på resan. Och en sak kan jag redan konstatera; året har börjat makalöst bra!

---

There will be an english version as soon as I can find the time and energy to produce it in the midst of exams and essays. I am sorry for the curiosity this may create concerning the contents of the above... ;)