En höstdagsdröm

I brist på annat att sysselsätta mig med har promenaderna i min uppehållsstad fortsatt och därmed även jämförelserna med andra, före detta, dito. I förrgår upplevde jag en euforisk promenad i det nu fullkomligt höstklädda Uppsala. Mitt favoritstråk (vilket inkluderar den fantastiska lövkupol som kallas Engelska Parken och ger mig en nästan otämjbar vilja att högljutt brista ut i Owe Törnqvists gamla slagdänga med samma namn, liksom den förut nämnda stora kyrkogården samt slottsparken) blev som vanligt den valda stigen för dagen och med solstrålar som letade sig fram genom en bitvis täckt himmel var ljuset det optimala för en höstupplevelse utöver det vanliga. Då jag närmade mig Engelska Parken kunde mina fötter (iklädda bländvitt nya löparskor) söka sig fram genom lövtäcket och plötsligt hade jag inte längre kontroll över dem utan de började sparka omkring och leka så att löven yrde i gräset. [Ja, bokstavligen.] Inget höll mig tillbaka och jag var en hårsmån ifrån att börja spinna runt som i en höstversion av Sound of Music. Den fullkomligt gula lövmattan och kupolen av rödgrönspräckliga trädkronor över mitt huvud var nästan överväldigande vackra. Tänk vad en vanlig fredagspromenad kan göra!

Således skulle man nu kunna avgöra att matchen fått en vändning och att det nu står 1-2 Lund-Uppsala.

Skulle kunna, ja… ty matchen vänder strax igen då längtan efter vänner omkring mig är ständigt närvarande och resultatet blir snabbt 3-2 då Lund (och pendlingsvänliga Hbg & Malmö) är fullt av kära vänner som saknas enormt. Under de sju veckor jag varit här har jag vid endast fyra tillfällen träffat personer som känner mig. Jag menar som verkligen känner mig. Sådana som känner Helsingborgsstudenten Linda, Lundastudenten Linda eller barndoms-Linda. Dessa fyra är min vän F (som kom på besök en söndag), S (som jag förra helgen besökte under en obeskrivligt efterlängtad och socialt stimulerande visit i Bryssel), den fantastiska vännen och på många sätt själsfränden P (som också berikade mig med sitt umgänge under nyss nämnda Bryssel-helg) samt min kära fader som kom på besök under ett jobbärende. Dagarna däremellan känns många och den sociala brist jag upplever gör mig understimulerad. Men nästa helg kommer mamma och mina plast-mostrar på efterlängtat besök och då skall kulturstaden Uppsala utforskas.

Bristen på foton i detta inlägg kommer förhoppningsvis att kompenseras snart men dagens regnväder förhindrar att jag ger mig ut och förevigar höstlövsdrömlandskapet. Bilder från den makalösa Brysselhelgen (då jag fick känslan av att vilja bosätta mig där, åtminstone för ett tag…) kan också dyka upp framöver. De måste ju bara lämnas in och framkallas först… ;) [läs: tas emot via elektronisk post från min bättre hälft].