Igår samlades vuxenpoäng på hög i ett litet hotellrum i den västgötska metropol där jag så ofta befinner mig. Under ett telefonmöte med min bank införlivades allehanda och mycket praktiska kunskaper om min ekonomiska pensionssituation. Det premiepensionssamtalades, avtalsdiskuterades och fondades. Jag insåg att det är cirka 39 år till dess jag kan lägga förvärvsarbete åt sidan och ägna dagarna åt enbart självförverkligande fritidsaktiviteter och jag blev varse den egna insats som krävs för att jag efter pensioneringen skall kunna inbringa en månadsinkomst motsvarande den jag kommer bli van att tjäna under min karriär. Det var läskigt.
Och resultatet av gårdagens möte? Jag är nu stolt innehavare av en liten avdelning på min internetbank som faller under rubriken "Pensionssparande". Japp, vuxenpoängen flödar så det förslår!
… Det är nog bäst att jag genast sätter på P3 Star på webradion, facebookar lite, går till Systemet och lämnar fram körkortet innan de ens hinner fråga och sedan åker hem till mamma och blir lite trotsig. För all den här vuxenheten håller ju inte…
1 kommentar:
vi borde alla vara en smula barn även som vuxna! ojhopp linda, pensionen i högst hugg. bara 39 år kvar, shiiiit, nästan lite stressigt att göra karriär ju! Bisou
Skicka en kommentar