Nej, det är inte titeln på den senaste självbiografiska romanen av någon svensk medelklassförfattare. Dagens titel redogör helt enkelt för vad dagen före Luciadagen bjöd mig på. Det senare i titeln var kanske inte så oväntat. På fredagens morgon bjöds ett antal hotellkunder på julfrukost och jag var där i form av allt-i-allo, leende välkomnerska, mingelvärdinna och glöggpåfyllare och under frukosten stod ett luciatåg från en lokal högstadieskola för den musikaliska julstämningen. Jag insåg under tiden att jag är tämligen ovan att lyssna på luciatåg utan att delta. Det har nog inte hänt sedan... aldrig. I gymnasiet var det jag och fina vännen A som höll i hela kalaset med allt vad det innebar från repertoar och stämsättning till midjebandsbreddbeslut och genomförande. Under studietiden blev det mitt medlemskap i studentkören som ordnade mitt luciamedverkade. Men i år har jag inte rört en endaste särk. Så det var en ovan lyssnerska som betraktade spektaklet.
Det förre substantivet i dagens titel syftar till en episod som skedde något senare under fredagen. En kollega som ville avhjälpa den hicka jag dragit på mig under eftermiddagen meddelade glatt att metoden att dricka från motsatta sidan på ett vattenglas är idiotsäkert. Well, colour me an idiot... men det var nog inte meningen att metoden skulle frambringa en kallsup?! Jag har inte upplevt känslan av en kallsup sedan jag var liten och innan ni nu springer iväg till köket för att återuppleva barndomens glada dagar, låt mig komma med ett erfarenhetsbaserat gott råd: gör det inte.
Än senare på fredagen hoppade jag på tåget som tog mig till Fralle för en hel helgs soffmys, restaurangmys, shoppingmys, lisebergsmys, wiimys och varmchokladmys. Det var en ljuvlig helg. Den var efterlängtad efter en höst präglad av ensamhet. Som min kära vän I menar (via en någorlunda känd brittisk popgrupp); det mesta går över with a little help from my friends.
1 kommentar:
lyckos dig som iaf fick se ett luciatåg. :)
Skicka en kommentar