Det finns en sorts inrättning som länge fascinerat mig. Den som jag finner det så ljuvligt att söka upp då jag anländer som främling i en ny stad. Den byggnad som så ofta är utförd i mörkbrunt tegel med en varm och välkomnande interiör av rejäla solgulnade träpaneler, trästolar med vävda korslagda band till sits (som jag genom den oändliga kuriosakälla som är På Spåret i SVT lärde mig heter sadelgjord) och där mellanstadieelever och pensionärer hejdlöst blandas utspridda i lokalen. För att inte tala om den överväldigande mängd information och vackert sammansatta ord som finns samlade under ett och samma tak! Jag talar naturligtvis om svenska stadsbibliotek.
Ovanstående rader formulerades i mitt huvud redan i våras då jag for till Skövde över dagen för att bli bedömd avseende min potential att bli trainee. I höstas blev jag påmind om tankarna kring biblioteksväsendet då jag skulle upptäcka min tillfälliga hemstad Uppsala. Jag besökte då stadsbiblioteket och insåg att min generella beskrivning av sådana stämde mycket väl även där. Tidigt i januari dök tanken upp igen när jag i en snöyra utan like (ja, om man bortser från vargavintern nittonhundraaldrig) till fots skulle ta mig från Skövde station via centrum för att till slut bestiga Mount Skövde (ja, det heter egentligen Billingen men det kändes mer som Mount Everests lillasyster) för att komma till min arbetsplats. Jag passerade då stadsbiblioteket och tänkte att jag någon dag då det ligger några minuter och skräpar i väntan på tåget eller liknande skall göra ett återbesök. Om så bara för att känna doften av vältummade böcker omklädda i murrig färgskala och/eller spana in senaste rullatormodellen och/eller mellanstadietrenden. Är Tamagotchis inne igen månne? Eller de där så här i efterhand synnerligen bisarra genomskinligt neonfärgade nappar i hårdplast som jag och mina mellanstadiekamrater ivrigt införskaffade och bar som… örhängen?
Nåväl, det återstår att se. Ty i eftermiddag ämnar jag bege mig ner till Skövde centrum för första gången sedan jag anlände i januari. Ja, däremellan har jag glatt låtit mig skjutsas runt stadskärnan på väg till stationen alternativt kört min egen bil på den väg som leder mig från arbetsplatsen till riksväg 26 utan att behöva passera gå. Idag skall staden inspekteras. Kanske även nyss beskrivna förunderligt härliga institution…
4 kommentarer:
Åh, hör av dig om napp-örhängena skulle vara inne igen! Undrar om jag sparat några sådana nånstans... hmmm. :) Kram
du tar upp ämnen som är intressanta och som jag också hade kunnat tänkta mig att skriva om. Bibliotek. det är en sådan speciellt känsla när man går in där, allt är tyst (eller ska iaf vara, sänge det inte är ett dagis på besök), alla tar in massa info från dessa böcker med berättelser/ info från alla världenshörn. är det inte fantasktisk. man borde gå dit oftare och bara njuta!
förresten. glömde ju. hoppas din stadsvandring blev lyckad! Bisous
Stadsbibliotek är också institutionerna där tiden står still. Var där igår och biblotikarierna var som zombies och gjorde allting i ultrarapid. Bilioteken är också institutionen där ortens samtliga kufar samlas.
Skicka en kommentar