Andra sidan, är ni klara…?!

Helsingborg är bra härligt! Jag får nog erkänna att jag, då jag flyttade härifrån för ungefär ett år sedan, hade förträngt många av stadens underbara företeelser och särskilda egenskaper. Jag upplevde att staden för alltid i mina ögon skulle förknippas med mitt studentliv och det gjorde att jag kände mig tämligen "klar" med staden då jag stod med mitt examensdiplom i handen utanför konserthuset i juni förra året. Så efter ett år i exil runtom i Sverige var det en oväntad känsla som spred sig i min kropp och i mitt sinne då jag i Gula Faran färdades in i staden för en dryg månad sedan… jag upplevde genuin glädje, en känsla av hemmahörande och med nyöppnade ögon för det vackra och trevliga med staden.

Några företeelser har under de senaste veckorna stuckit ut och därför vill jag gärna redogöra för dem. Jag lägger in en brasklapp för att vissa av dem må vara en aning klyschiga men de är likväl några av de saker som jag har uppmärksammat och det är min lista så get over it :)

• Kaffedoften som slog mig redan vid E4-avfarten in mot stan var lika slående och underbar som första gången jag kom till sundets pärla. Den hade dock falnat i mitt medvetande under de sista åren och året på vift verkar således ha gjort mig och mitt doftsinne gott.
  

  Bonus-anekdot i ämnet: Under mina första månader i Helsingborg för sex år sedan bodde jag på Fredriksdal. Varje morgon då jag klev utanför min dörr redo för att cykla ner till campus slogs jag av häpnaden av att någon av mina grannar hade lyckats bränna sitt rostbröd… igen! Det hände varenda morgon. Jag fattade ingenting. Hur lyckas man? Jag övervägde att knacka dörr och vänligt men bestämt rekommendera vederbörande att utnyttja brödrostens garanti… Tills det en dag i ett samtal med någon annan nyinflyttad student gick upp et ljus för mig… Bränt-rostbröds-doften var i själva verket kafferosteridoften från fabriken ett stenkast norrut… ahaaaaa!
  

• Havet! Ja visst! Närheten går inte att undgå. Vart man än i denna stad vänder sig känns det nära. Att jag sedan jobbar 100 meter (eller så… jag är urdålig på måttuppskattningar) från kajkanten och har sundsutsikt från min skrivbordsstol bidrar så klart till medvetenheten.
  
• Fiskmåsar. De är så klart ett resultat av föregående punkt men jag tycker ändå att de förtjänar en egen punkt här för när jag hör dem blir jag glad eftersom de påminner mig om jag återigen bor vid havet där jag trivs så bra. (Jag reserverar mig för att dementera denna punkts existens vid ett senare tillfälle om måsarna skulle ställa till problem för mig, vilket de ju är kända för att kunna göra…)
  
• Vänner! De som följt min blogg eller på annat sätt varit i kontakt med mig under det senaste året har knappast kunnat undgå hur påträngande mycket jag saknade att ha mina vänner i närheten. Även om man inte alltid ses så ofta trots att man bor nära så är det absolut väsentligt för välbefinnandet att ha dem i samma stad, eller åtminstone landskap, så att man kan ses om och när man vill utan att behöva planera veckor eller månader i förväg… att bara kunna hänga!
  
• De olika stadsdelarna med sina totalt olika och alldeles av varandra oberoende underbara stil, charm och atmosfär. Jag har ju varit en inbiten söderböna under hela min studietid och rörde mig bara i de norra delarna av staden om något särskilt skulle ske eller uträttas, så som besök hos enda norr-pinglan F eller sommartids-besök på stranden. Nu däremot… nu skall jag bli tågaborgare! [läses med fördel med förnäm röst] Jag har upptäckt denna stadsdels charm och otroligt vackra arkitektur och tror att jag kommer att trivas ypperligt i den lägenhet jag får kalla min egen från mitten av augusti.
  

Det är lite som att jag nu upplever Helsingborg på ett nytt sätt. Det är inte längre min studentstad. Det är staden där jag nu slår mig till ro. Som en riktig medborgare.

Och Helsingborgs-livet från den andra sidan är inte så dumt!

Och på tal om olika sidor och in the spirit av senaste tidens EM-fotboll (vilken jag beskådade både på Olympia och på storbild på Sundstorget)… När skall den svenska fotbollspubliken inse att "Andra sidan är ni klara…" är en töntig ramsa?!