Flow

På gymnasiet läste vi obligatoriskt socialantropologi (vilket jag senare skulle komma att återvända till frivilligt vid mina studier i Kanada) och hade en... låt oss säga excentrisk... lärare vid namn Barbro. Denna Barbro hade en förmåga att haspla ur sig de mest intima och dråpliga berättelser ur inte bara diverse urbefolkningars liv utan även sitt eget. Detta skall jag dock inte gå vidare in på här. En sak Barbro ofta talade om som jag ämnar ta upp idag är flow. Detta begrepp (om jag minns korrekt) beskriver den känsla som kan uppstå då en person gör något som funkar bra och som gör att vederbörande mår lite extra bra.

Flow upplevde jag i förrgår.

Jag har under den gånga veckans kvällar arbetat i Skybaren på våning 24 (japp, jag arbetar mig uppåt i bokstavlig bemärkelse! se föregående inlägg). Först var jag lite... låt oss säga vettskrämd. Det är läskigt att slängas i en miljö där de som arbetar har mycket kunskap om det jobb som skall utföras snabbt, korrekt, till ofta tämligen krävande och pålästa gäster, och dessutom på ett snyggt sätt (vilket alla som sett Cocktail med Tom Cruise vet)! Okej, vettskrämd kanske var att ta i men hur som helst var jag lite nervös min första dag på (återigen nya) jobbet. Dock dämpades denna känsla något då jag träffade min (på denna avdelning) handledare och tillika namne. Hon var instruktiv, tålmodig och intresserad av mig och mitt arbete. Efter några trevande och i ärlighetens namn helt misslyckade försök på öltappen och några mindre framgångsrika beställningsmottaganden lyckades jag efter några dagar servera både felfritt upphällda fatöl och blanda till diverse läskande och mediumavancerade cocktails, kaffedrinkar och on-(eller-off)-the-rocks.

Någonstans däremellan uppstod den stund då jag kom att tänka tillbaka till det där flow-begreppet från de där forna och så underhållande antropologilektionerna. Jag överraskades av detta minne mitt i en manöver som gick ut på att jag på ett smidigt, snyggt och snabbt vis (det var i alla fall så jag upplevde det, och detta är min historia så ni har bara att lita på mitt ord) vände mig om en så där tre-fyra gånger i baren under loppet av att leende ta emot beställningen av gästen på andra sidan baren, hälla upp hans två fatöl, blanda hans drinkar med ingredienser från hyllor framför, bakom, ovanför och nedanför mig och slutligen presentera honom för hans nya flytande vänner och ta betalt. Känslan manifesterade sig genom att boxnings-citatet "Float like a butterfly, sting like a bee" dök upp i huvudet. Jag vet inte varför, men jag antar att det var för att jag kände mig smidig för första gången i bararbetet och att jag därefter – pow! pow! pow! – levererade beställningen. Jag kände flow. Det var då jag bekräftade att en vecka i baren räckte för att jag skulle veta hur denna avdelning och dess arbete fungerar, för trots allt har jag ju kunnat konstatera att kvälls- och nattarbete inte är min grej. Not quite my glass of Cosmo.

För att tona ner helgens kick-ass arbetsinsats har jag idag ägnat mig åt att njutningsfullt se både Mary Poppins och Chitty Chitty Bang Bang – musikal- och Dick Van Dyke-frossa således!

Bilder från dailymobile.se respektive imdb.com.