Jag har nu arbetat i restaurangen i en vecka. Det är en mysig restaurang som ligger på tjugotredje våningen med inredning i ek med kandelabrar och något slags rustik charm. Under veckan fungerade jag som allt-i-allo vad gällde att bära ut mat, bära in disk, diska, bära ut ren disk, le och välkomna gäster och framför allt att observera hur arbetet i en restaurang går till och hur olika det kan te sig en tisdags- jämfört med en lördagskväll. Det var intressant; jag har länge undrat hur det vore att arbeta som servitris, hovmästare, etc. Dock kunde jag konstatera att det nog inte är ett yrkesområde för mig. Not quite my cup of tea. Att arbeta kvällstid och därför gå hela dagen och bara vänta på att börja arbeta känns inte ett dugg bra. Jag kände mig aldrig riktigt ledig. Dessutom insåg jag att i princip alla på restaurangen röker. Jag är så glad att jag inte röker. Att behöva styras av behovet att röka flera gånger i timmen under arbetspassen (och i övriga livet, så klart) skulle driva mig galen. För att inte tala om sjuk och förmodligen till slut död.
Jag har också under de hittills gångna månaderna konstaterat följande om mig själv och om branschen i vilken jag nu arbetar;
- Trots samhällets nyvunna hälsofanatism och nation efter nations beslut att förbjuda inomhusrökning existerar fortfarande fenomenet rökrum på hotell. And here's the cracker! Inte ens rökare vill bo på dessa rum! Hmm…
- För mycket TV-tittande fördummar vilken fil. mag.-innehavare som helst. Men all denna tid på ensamma hotellrum skall inte bli bortkastad… Så jag har tagit med mig en mängd förkovrande böcker.
- Boende och jobb i samma byggnad kan låta fördelaktigt (och visst, för en tidsoptimist är det inte alltid värdelöst) men att aldrig av naturliga skäl komma ut i friska luften (om så bara trampandes en cykel i uppförsbacke i horisontalt regn!) känns inte helt okej. Därför blir det mången mållös promenad runt staden. Dessutom ger denna boende/jobb-situation mig au pair-flashbacks.
- Det är fantastiskt spännande att vara trainee då man får möjlighet efter otroliga möjlighet att deltaga som en liten fluga på väggen på diverse möten, inspektioner och på en mängd arbetsplatser! Och att ens kunskaper och åsikter faktiskt efterfrågas och tas på allvar.
3 kommentarer:
Kul inlägg Linda. Det där med att bo på samma ställe som man jobbar är lite av au-pair fenomenet.. jag gillade det inte heller, men har konstant känslan av att vara på jobbet. men vilken tur du har som får prova på lite av varje, inte alla som har den chansen!
Fantastisk rubrik.
Du har jobbat i sky bar. V-ås stiligaste bra. Jag och Dagny tillbringade 30 min på att försöka komma in där häromlördagen...
Vanessa - kul att du läser! :) Och visst ger denna situation mig au pair-flashbacks! Det var menat att stå som slutkläm på den punkten men det glömde jag. Så det står där nu :)
H - hehe, mm jag är rätt nöjd själv.
Kul att du också läser!
Ja, denna vecka är jag på Skybaren, fin som få! Restaurangen jag syftade på där jag var förra veckan var dock Karlsson På Taket, en våning ner från baren.
Skicka en kommentar