Äta. Jobba. Sova. … och så lite kontemplation

Titeln på dagens inlägg spelar på titeln till en bok jag nyligen läst, nämligen Eat. Pray. Love. av den amerikanska författarinnan Elizabeth Gilbert. Med ett vackert och insiktsfullt språk beskriver hon på ett humoristiskt vis sitt livs resa; den som började med en mental kollaps på badrumsgolvet och slutade på en indonesisk paradisö via lassvis med pasta och pizza i Italien och ett möte med högre makter i Indien. Vad Elizabeth – eller Liz som vi som känner henne säger :) – gör är att efter sitt sammanbrott, framkallat av ett fundamentalt missnöje med sitt liv, ge sig ut på en världsomspännande både spirituell och fysisk resa för att finna sig själv och balans i livet.

Jag har sedan boken lades utläst på mitt nattygsbord funderat på hur jag själv skulle kunna göra en motsvarande resa. Jag har, som antytts tidigare i denna blogg, haft mycket tid på sistone att fundera över min egen tillvaro, min egen sinnesro eller snarare dess eventuella avsaknad på grund av en oidentifierbar känsla av otillfredsställelse. Frågeställningar som Har jag valt rätt bransch?, Kommer jag trivas i detta yrket? Var vill jag bo? och Vad är det jag verkligen vill göra i livet? har farit fram och tillbaka i huvudet. Lizs bok fick mig att vilja bege mig ut på en egen självuppfyllande resa. If only…

Då Liz befinner sig på ett ashram (ett slags hinduistisk kloster) i Indien ämnar hon lära sig meditationens konst för att uppnå inre ro och tillfredsställelse med sig själv. Hon avger ett tystnadslöfte och försöker att vistas enkom med sig själv och sina tankar. Som en del i ashramets krav på någon form av tjänstgöring skrubbar hon knäståendes klostergolven varje dag, vilket hon ser som en chans att gå in i sig själv. Då jag idag påbörjade min vecka som... låt oss kalla det kockassistent i restaurangköket fick jag efter några inledande uppgifter som inkluderade att skala, hacka, skölja och/eller klyfta diverse grönsaker och rotfrukter uppdraget att städa ett antal kylskåp. Då jag på knä medelst skrubbsvamp rengjorde dessa förvaringsutrymmen ackompanjerad av endast mina egna tankar (och, låt mig erkänna, lätt ansträngda andetag) slog mig tanken att det här året är min självuppfyllande resa! Eller åtminstone en del av den. (Jag vill så klart tro att den spirituella resan är livslång.) Jag kanske kan uppleva ett slags resa, fast i mindre geografisk skala och av inte lika utstuderad natur som Liz, genom detta trainee-år. Under detta år får jag ju verkligen chans att utforska mina egna känslor inför olika platser, arbetsuppgifter, utmanande projekt och idéer kring vad jag vill göra i mitt liv.

Tills vidare är det följande; äta, sova, jobba och kontemplera.

Bild från wikipedia.com.